Min sambo sover. Tror inte han reflekterar för en sekund vad det är för dag, vad denna dag hade kunnat bli och betyda. Idag är det BF. Idag skulle vårt barn fötts (om den velat komma efter hur dom räknat).
Fy f-n.
Jag är så ledsen. Hur kan man sakna någon så mycket som man aldrig träffat? Jag hann aldrig känna någon spark. Jag fattar det inte. Jag går vidare (tror jag) men så slår allt till igen, sorgen, ilskan, frustrationen, rädslan och maktlösheten.
Jag vill vara i kontroll inte bli kontrollerad. Min sambo verkar ha gått vidare... Varför kan inte jag?
fredag 14 december 2012
onsdag 24 oktober 2012
Hoppas på vinst till Molly. :)
Är med och tävlar om en åkpåse från "The Buppa Brand"
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=147&beid=2261960
Förstå vad bra det skulle vara med en sån här åkpåse till Molly. :)
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=147&beid=2261960
Förstå vad bra det skulle vara med en sån här åkpåse till Molly. :)
måndag 17 september 2012
Är det orättvist?
Jag vet inte... Kommer på mig själv lite väl ofta med att missunna (vissa) gravida att få vara just gravida.
Sällan jag längtat så efter ett till barn och saknat det barn vi förlorat. Fast för vissa var det inget barn, var "bara" ett foster men sorgen var lika verklig för mig som om det gällt ett barn och jag var i sorg länge. Men detta som börjat nu att "alla" andra är gravida, "alla" andra får/kan behålla sina barn men inte jag, där misslyckades jag. Enormt. Det börjar ta lite väl mycket energi och glädje från mig.
Om jag bara sluppit all smärta och alla tårar. Om jag bara kunnat släppa det hela. Men det är en del av mig, vare sig jag vill eller inte. Ärret finns kvar och är fortfarande (fastän det gått så "lång" tid) ömt.
Nej, fy fan. Nu måste jag skärpa mig. Det är kul att folk får barn. Det är bara bra att "alla" slipper gå igen det jag gått igenom. Det bara är.
Deal with it you wimp.
Sällan jag längtat så efter ett till barn och saknat det barn vi förlorat. Fast för vissa var det inget barn, var "bara" ett foster men sorgen var lika verklig för mig som om det gällt ett barn och jag var i sorg länge. Men detta som börjat nu att "alla" andra är gravida, "alla" andra får/kan behålla sina barn men inte jag, där misslyckades jag. Enormt. Det börjar ta lite väl mycket energi och glädje från mig.
Om jag bara sluppit all smärta och alla tårar. Om jag bara kunnat släppa det hela. Men det är en del av mig, vare sig jag vill eller inte. Ärret finns kvar och är fortfarande (fastän det gått så "lång" tid) ömt.
Nej, fy fan. Nu måste jag skärpa mig. Det är kul att folk får barn. Det är bara bra att "alla" slipper gå igen det jag gått igenom. Det bara är.
Deal with it you wimp.
tisdag 14 februari 2012
Förlusten av ett barn...
Jag vet inte vad som hänt och jag tänker inte tränga mig på och fråga vad som hänt. När du kan, vill och känner för det så berättar du.
Men jag beklagar er förlust och jag vet att inget jag skriver kan påverka allt det onda som känns och pågår inom er men jag vet vilken otroligt stark kvinna du är och du kommer att ta dig genom detta.
Jag önskar det fanns mer jag kunde göra för dig/er men det bästa jag kan göra just nu är att knåpa ihop denna text och hoppas att den lindrar lite av er sorg.
Mina tankar finns hos dig/er och mitt hjärta värker. Ingen ska behöva uppleva detta och jag är ledsen för att det blev just ni som måste göra det.
Men jag beklagar er förlust och jag vet att inget jag skriver kan påverka allt det onda som känns och pågår inom er men jag vet vilken otroligt stark kvinna du är och du kommer att ta dig genom detta.
Jag önskar det fanns mer jag kunde göra för dig/er men det bästa jag kan göra just nu är att knåpa ihop denna text och hoppas att den lindrar lite av er sorg.
Mina tankar finns hos dig/er och mitt hjärta värker. Ingen ska behöva uppleva detta och jag är ledsen för att det blev just ni som måste göra det.
fredag 10 februari 2012
Dilemma
M har nu ringt mig två gånger. För två dagar sen och idag. H*n ringer först på mobilen och sen hem telefonen.
Jag har inte svarat(jobbat och hållit på). H*n har sen tidigare också skickat ett sms men även det har jag inte svarat på.
Jag tycker ändå att jag gjorde det tydligt vad som behövdes för att jag skulle vilja prata med M igen. Jag "vågar" inte svara för jag är säker på att h*n kommer att låtsas som att inget hänt... Jag vet att då kommer jag att bli skogstokig. Samtidigt så svarar jag inte för jag hoppas h*n ska fatta att jag menar allvar och att jag vill att h*n ska skärpa sig...
Jag är bara så less på att vara i mitten av drama hela tiden och att när jag inte ens vill behöva ta parti i något som jag inte ens har med att göra.
Men M ser det inte så och det är det jag försöker få M att inse att h*n har inte alltid rätt och att h*n tänker fel när det kommer till mycket. H*n målar gärna ut sig själv som martyr och kommer man med en lösning så blir man en del av problemet.
Men nej, jag är less på det och att h*n behandlar folk olika. Jag är trött på alla draman som pågår och att när det händer något allvarligt så är det INGEN som lyssnar fastän jag grät och bad på mina knän.
Jag gör sällan det ena eller det andra, alltså gråter eller ber på mina knän, kan räkna på en hand antalet gånger det hänt i mitt liv att jag bett på mina knän om något. Så när jag gör det så är det för att det är så viktigt för mig att jag förödmjukar mig själv för att det ska ske. Att då bara bli bortvald/ bortborstad, nej, det är INTE ok.
Frågan är om man skulle svarat och förklarat läget och lagt på igen typ...
Jag har inte svarat(jobbat och hållit på). H*n har sen tidigare också skickat ett sms men även det har jag inte svarat på.
Jag tycker ändå att jag gjorde det tydligt vad som behövdes för att jag skulle vilja prata med M igen. Jag "vågar" inte svara för jag är säker på att h*n kommer att låtsas som att inget hänt... Jag vet att då kommer jag att bli skogstokig. Samtidigt så svarar jag inte för jag hoppas h*n ska fatta att jag menar allvar och att jag vill att h*n ska skärpa sig...
Jag är bara så less på att vara i mitten av drama hela tiden och att när jag inte ens vill behöva ta parti i något som jag inte ens har med att göra.
Men M ser det inte så och det är det jag försöker få M att inse att h*n har inte alltid rätt och att h*n tänker fel när det kommer till mycket. H*n målar gärna ut sig själv som martyr och kommer man med en lösning så blir man en del av problemet.
Men nej, jag är less på det och att h*n behandlar folk olika. Jag är trött på alla draman som pågår och att när det händer något allvarligt så är det INGEN som lyssnar fastän jag grät och bad på mina knän.
Jag gör sällan det ena eller det andra, alltså gråter eller ber på mina knän, kan räkna på en hand antalet gånger det hänt i mitt liv att jag bett på mina knän om något. Så när jag gör det så är det för att det är så viktigt för mig att jag förödmjukar mig själv för att det ska ske. Att då bara bli bortvald/ bortborstad, nej, det är INTE ok.
Frågan är om man skulle svarat och förklarat läget och lagt på igen typ...
tisdag 7 februari 2012
Pulka is the shit!
Ja iaf om man ska tro på Molly's reaktion när hon för första gången åkte pulka. Hon såg skeptisk ut först men sen började hon le och skratta. Speciellt när jag började dra pulkan :)
Något som nästan var lika kul var att sträcka ut armen och ta i snövallarna. Ena handen blev helt täckt i snö och det var nästan lika kul och intressant som att åka pulka ;-D
Det är då kul att få göra alla dessa saker med henne för första gången och se reaktionen. Jag tycker om att utmana och låta mitt barn pröva på mycket saker, se om hon kan lösa det själv utan instruktioner eller om jag ska visa hur man gör. Det är otroligt hur ofta hon kan själv. Jag blir så stolt :)
Något som nästan var lika kul var att sträcka ut armen och ta i snövallarna. Ena handen blev helt täckt i snö och det var nästan lika kul och intressant som att åka pulka ;-D
Det är då kul att få göra alla dessa saker med henne för första gången och se reaktionen. Jag tycker om att utmana och låta mitt barn pröva på mycket saker, se om hon kan lösa det själv utan instruktioner eller om jag ska visa hur man gör. Det är otroligt hur ofta hon kan själv. Jag blir så stolt :)
lördag 4 februari 2012
Sömnproblem
Börjar fan bli less på att när jag borde sova är jag pigg / uppspelt och nät jag ska vara vaken och tex jobba är jag trött...
Har haft mer eller mindre ont i huvudet dom senaste tre dagarna. Känns inte bra då jag nu på två dagar ska jobba 24timmar, sen är jag ledig i två dagar men ska då baka inför min dotters 1-års fika och hålla koll på henne, gå på bio, gå på öf, träna och hinna umgås med lite människor... Kanske får skippa skjuta på bakningen... Men frågan är när jag då ska hinna baka...?
Behöver fler timmar på dygnet..
Har haft mer eller mindre ont i huvudet dom senaste tre dagarna. Känns inte bra då jag nu på två dagar ska jobba 24timmar, sen är jag ledig i två dagar men ska då baka inför min dotters 1-års fika och hålla koll på henne, gå på bio, gå på öf, träna och hinna umgås med lite människor... Kanske får skippa skjuta på bakningen... Men frågan är när jag då ska hinna baka...?
Behöver fler timmar på dygnet..
Tillbaka på begäran...
Har fått kommentaren mer än en gång på facebook att jag borde blogga. Inte för att jag förstår varför, tycker inte jag skriver något super intressant eller kul, men vad tusan var gör man inte för laget? ;)
Kan varna redan nu att denna blogg kommer att innehålla stavfel, konstiga ord, grammatiska fel och konstiga saker som jag säger eller har gjort. Gilla läget och acceptera att jag är långt ifrån perfekt, hittar på egna ord (i brist på "ordentliga") och det enda jag gör här är att ventilera grejer jag gjort, tänker eller tycker.
Hade helt glömt jag hade denna blogg så vissa inlägg är gamla... Riktigt jäkla gamla. Men jag orkar inte riktigt rensa...
Kan varna redan nu att denna blogg kommer att innehålla stavfel, konstiga ord, grammatiska fel och konstiga saker som jag säger eller har gjort. Gilla läget och acceptera att jag är långt ifrån perfekt, hittar på egna ord (i brist på "ordentliga") och det enda jag gör här är att ventilera grejer jag gjort, tänker eller tycker.
Hade helt glömt jag hade denna blogg så vissa inlägg är gamla... Riktigt jäkla gamla. Men jag orkar inte riktigt rensa...
lördag 14 januari 2012
Dagen som varit
Min karl var på en "liten" hockeyresa idag så jag har varit själv med min dotter hela dagen, har gått jättebra. Hon har varit ovanligt snäll och glad. Min karl kom inrullandes kring 00 (mycket tidigare än vad jag trodde) och var väldigt kall och glad :) Hans lag hade vunnit så han hade dessutom nästan skrikit (felstavat jag vet) bort sin röst. Han lät som en hes Janice Joplin. De ni!
Annars har det inte hänt så mycket, livet rullar på. Jag sitter tydligen fortfarande i skamvrån eller utvisningsbåset efter jag sa min åsikt förra söndagsnatt.
Det är en lite speciell historia som jag kanske skriver ned här sen men för att göra en lång historia kort så var det några som var med i trafikolycka (kände flera den veckan som krockade, voltade osv osv), dom ringer mig, jag säger åt dom att åka till sjukhuset bums, dom väljer att det är viktigare att fylla i papper och då när jag säger att det är det dummaste jag hört så blir dom lite snea/arga på mig och vill nu inte höra av sig till mig med uppdateringar och liknande om hur dom mår eller vad som helst. Well well. Känner att jag orkar inte bry mig.
Gnatt folket!
Annars har det inte hänt så mycket, livet rullar på. Jag sitter tydligen fortfarande i skamvrån eller utvisningsbåset efter jag sa min åsikt förra söndagsnatt.
Det är en lite speciell historia som jag kanske skriver ned här sen men för att göra en lång historia kort så var det några som var med i trafikolycka (kände flera den veckan som krockade, voltade osv osv), dom ringer mig, jag säger åt dom att åka till sjukhuset bums, dom väljer att det är viktigare att fylla i papper och då när jag säger att det är det dummaste jag hört så blir dom lite snea/arga på mig och vill nu inte höra av sig till mig med uppdateringar och liknande om hur dom mår eller vad som helst. Well well. Känner att jag orkar inte bry mig.
Gnatt folket!
torsdag 12 januari 2012
Testar appen med.
Tänkte att hu mer sätt jag kollar att det funkar desto bättre för då kanske jag faktiskt kommer att börja blogga mer regelbundet. Fast med ett uppehåll på 2,5år så ja... Hoppas inte för mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)