Dilemma

M har nu ringt mig två gånger. För två dagar sen och idag. H*n ringer först på mobilen och sen hem telefonen.

Jag har inte svarat(jobbat och hållit på). H*n har sen tidigare också skickat ett sms men även det har jag inte svarat på.

Jag tycker ändå att jag gjorde det tydligt vad som behövdes för att jag skulle vilja prata med M igen. Jag "vågar" inte svara för jag är säker på att h*n kommer att låtsas som att inget hänt... Jag vet att då kommer jag att bli skogstokig. Samtidigt så svarar jag inte för jag hoppas h*n ska fatta att jag menar allvar och att jag vill att h*n ska skärpa sig...

Jag är bara så less på att vara i mitten av drama hela tiden och att när jag inte ens vill behöva ta parti i något som jag inte ens har med att göra.

Men M ser det inte så och det är det jag försöker få M att inse att h*n har inte alltid rätt och att h*n tänker fel när det kommer till mycket. H*n målar gärna ut sig själv som martyr och kommer man med en lösning så blir man en del av problemet.

Men nej, jag är less på det och att h*n behandlar folk olika. Jag är trött på alla draman som pågår och att när det händer något allvarligt så är det INGEN som lyssnar fastän jag grät och bad på mina knän.

Jag gör sällan det ena eller det andra, alltså gråter eller ber på mina knän, kan räkna på en hand antalet gånger det hänt i mitt liv att jag bett på mina knän om något. Så när jag gör det så är det för att det är så viktigt för mig att jag förödmjukar mig själv för att det ska ske. Att då bara bli bortvald/ bortborstad, nej, det är INTE ok.

Frågan är om man skulle svarat och förklarat läget och lagt på igen typ...